Come and rescue me
Broken hearts club
Kaos
We are falling out of love
Ikväll ville du prata om oss. Igen . Vi har gått igenom det här så många gånger. Jag grät, men samtidigt är jag lite lättad. Jag saknar dig, men jag saknar egentligen dig som du var i somras när vi var lyckliga tillsammans. Du sa att du tycker jag är för ung, att jag förtjänar bättre än dig, för du är otrevlig mot mig. Egentligen kommer det bara ner till att du inte kär. Det är inte jag heller . Problemet är att jag var förälskad i dig i somras. Men den personen finns inte kvar . Och jag är ensam. Igen
You could try but never break me
Kärek är inte att försöka förändra eller bestämma över den andra. Jag klarar mig utan det. Synd att jag inte insåg det innan.
Hänt 2012
Från hjärtat 1.0
Vi går i tystnad, jag går hela tiden lite efter och du lite framför. Jag önskade innan att du skulle ta min hand och hålla den , som att det betydde nåt. Nu när du gör det orkar jag inte hålla kvar. Samma sak som när vi ska sova. Din arm omkring mig tynger mig och när jag hör att du har somnat flyttar jag mig åt andra hållet. Varför båda håller kvar i något som inte fungerar är verkligen det stora mysteriet. Kanske för det är bra ibland, kanske för att vi hade en framtid förr, kanske är det vanan som bara är svår att bryta. Eller är det svårt att vara ensam. Hursomhelst är vårt så kallade förhållande som ett energilöst batteri. Jag önskar så att det hade kunnat gå att rädda. Men vi är utom räddning.
If I told you things I've did before, told you how I used to be, would you go along with someone like me?
Jag sökte ett jobb i Stockholm, och jag trampade ner alla mina vänner som råkade vara i min närhet för att få det och komma någonstans. En annan vän skrev och sa att hon hoppades att det var värt vår vänskap. Det var det inte. Jag tackade nej, och jag bad om ursäkt. Hon sa att det var okej,men jag kan se att hon ljuger exakt likadant som jag gjorde.
Problemet är väl att jag inte kan vinna i denna situationen, det var jag som ställde till det, och jag önskar verkligen att jag gjort saker annorlunda, men det är försent.
Kanske är detta slutet, men då kanske det är jag som vinner, för jag behöver kanske inte vänner som inte står kvar när jag svackar, trots att jag alltid gjort det för dem.
Vem vet?
Jag behöver vakta mitt hjärta bättre, men är det fel att försöka gång på gång? Allt jag vet är att man måste kämpa för det man vill ha, men är det sant, eller måste man någon gång inse att man måste ge upp för att göra plats för något eller någon bättre?
Fråga stjärnorna om när
Untitled 2
The one that got away
If i said my heart is beating loud, would you hold it against me?
Sunday bloody Sunday
Jag sitter och kollar upp mot stjärnorna jag och C kollade på för ungefär en vecka sen tillsammans. Det där sista av att låtsas att allt var bra, vårt från början fejkade förhållande . Det var skönt att ha någon att stryka i håret när man kollade på film, och att krama när man sov och ringa på gott och ont. Men det var slutet, och söndagen var ett avsked. Av vad vi byggt upp, och förmodligen även på den vänskapen vi aldrig kommer ha. Jag saknar honom, det gör jag, men jag vet inte om det är honom jag saknar mest eller bara vanan och den spelade tryggheten. Jag vet faktiskt inte.
Jag är i Grekland, och jag stormtrivs, det är tre dagar kvar , och hur tråkigt det än kommer vara att komma hem så är jag lite förväntansfull. Mestadels för att jag vill styra upp mitt liv, ordna det till det bättre. Våga satsa, och våga misslyckas för att kunna utvecklas och kunna komma därifrån. För att komma hem denna gången är mera av en mellanlandning, för att vara ärlig, hemma har inte varit hemma på väldigt väldigt, väldigt länge , och det kanske var det C fick mig att inse .
