If you lost your faith in love and music, the end won't be long

Han frågade om jag var kär.
Jag ljög och sa att jag inte blir kär.
Han sa att det var tur, och han undrade hur jag tänkte när jag ens gav mig in i denna situationen.
Jag svarade att jag förmodligen inte tänkte alls, och att jag är olycklig här.

Det största misstaget var att låta mig själv falla för din charm. Nu sitter jag här några månader senare med ett hjärta som är krossat till småbitar. Krossat så hårt att det känns som att jag aldrig kommer bli glad igen. När vi pratade i telefon och du sa att du brydde dig klingar helt plötsligt falskt, för allt pekar på motsatsen.

Har jobbat hela helgen.
Funderat över det här med karma och hur det fungerar egentligen.
Tror att jag gör mig ovän med den hela tiden.

Idag slutade vi tidigare än planerat från jobbet, så vi körde en spontantrip till karlshamn för att kolla på trav.
Vi spelade på hästar ute i kylan i några timmar, vi hade jävligt trevlig och jag behövde en sådan här toppendag.
Gillar mina jobbarvänner.

Jag lägger  energi på att försöka fungera normalt i ditt sällskap. Jag lägger energi på att försöka intala mig själv att du avslutade det för att du har mycket att tänka på och mycket i ditt liv, och att det inte alls är mig det är fel på. Jag lägger energi på att inte känna så mycket för dig, att inte tänka på allt fint, och inte le när du ler för att det är vackert. Jag lägger all energi på att glömma. Men jag misslyckas, och jag är utmattad.

Krig mot kärleken, krig mot karma.

Igår var jag på deluxe efter jobbet, förvånansvärt riktigt riktigt trevligt.

Men jag vill aldrig gå hem ensam längre, för ensamheten påminner mig om vad jag har förlorat.