If you lost your faith in love and music, the end won't be long

Vi båda visste hur det skulle sluta igår, eller kanske visste jag hur det skulle sluta.
Fast jag visste ändå inte.
Igår höll jag dig i handen, du höll om mig hela tiden,  jag följde med dig, vi sa att du var min pojkvän, för jag orkade inte ha killar som stötte på mig. Du spelade med, och jag såg charmen i ett förhållande.

Jag höll dig i handen när vi pratade om din flickvän, som du inte är tillsammans med, fast ändå på något sätt. Du frågade hur det kändes att vara kär i dig, och jag sa att jag inte var kär. Kanske ljög jag, kanske var det sanning. Hur som helst spelar det ingen roll, för detta är dödsdömt, och det vi med säkerhet.

Kanske föll jag ännu mer.
Kanske skulle jag ha följt med dig hem, istället för att bråka med dig på en toalett klockan fem på morgonen.
Jag vet vad du tänkte. Jag tror inte du vet vad jag tänkte.

Har fantastiska vänner.

Idag var en tisdag.
Kändes lite som mitt liv raserade, det som kunde rasera rasade åtminstone. jag får frånvaro från en lektion som jag har tagit bort flera gånger, men som fortfarande ligger kvar.
Mitt jobb är ytterst instabilt. Min chef ger mina tider till killen jag bad jobba när det behövdes, nu har han konkurrerat ut mig, och det gör ont, och jag känner mig värdelös och trög.
Min favoritkusin kommer inte på min student, och det gör inte heller en av mina absoluta bästa vänner. Det låter inte så farligt kanske. För i perspektiv så borde jag älska mitt liv.
Nej, jag älskar inte mitt liv.
over and out

Hatlista:
1. Kristendomen
2. Amy Diamond
3. Monarki

Någon frågade vad som händer i mitt liv.
Skolan händer, sedan händer jobbet.
Jag jobbar mycket. Jag avstår från studentfester och andra fester för att jobba.
Dock så kommer jag bakfull till skolan på en måndag för att inom hotell& restaurang så spelar det ingen roll när man festar, och personalfester är sjukt livade.

Ikväll var det närmaste partyt jag kommer när jag stod i baren och hängde med mina medelålders gäster.

Fuck you.
Du får mig alltid att falla på nytt.

"Jag är lika glad att se dig som när en blind ser vem som helst"

Jag vill ha dig.
Du kallar mig Sahara.
Det fanns bara en person som gjorde det.

 

Han tog ner arket; det var sådant där solgult konceptpapper, som det lyser av. Han lade det på salskakelugnens kappa, och lutad över detsamma läste han. Först stod hennes namn: Alice, det vackraste namn han då visste, därför att det var hans fästmös. Och numret — 15 11. Det såg ut som ett psalmnummer i kyrkan. Därpå stod: Banken. Det var hans arbete, den heliga arbetet, som gav brödet, hemmet och makan, grunden till existensen. Men det var överstruket! Ty banken hade störtat, men han hade räddats över på en annan bank, dock efter en kort tid av mycken oro.

Så kom det. Blomsterhandeln och hyrkusken. Det var förlovningen, då han hade fickan full av pängar.

Därpå: möbelhandlarn, tapetserarn: han sätter bo. Expressbyrån: de flytta in.

Operans biljettkontor: 50 50. De äro nygifta och gå på Operan om söndagarne. Deras bästa stunder då de själva sitta tysta, och råkas i skönhet och harmoni i sagolandet på andra sidan ridån.

Här följer ett mansnamn, som är överstruket. Det var en vän, som nått en viss höjd i samhället, men som icke kunde bära lyckan, utan föll, ohjälpligt, och måste resa långt bort. Så bräckligt är det!

Här synes något nytt ha inträtt i makarnes liv. Det står, med en fruntimmershand, och blyertspenna: »Frun». Vilken fru? — Jo, den med den stora kappan och det vänliga deltagande ansiktet, som kommer så tyst, och aldrig går genom salen, utan tar korridorvägen till sängkammaren.

Under hennes namn står Doktor L.

För första gången dyker här upp namnet på en släkting. Det står »Mamma». Det är svärmodren, som diskret hållit sig undan för att icke störa de nygifta, men nu påkallas i nödens stund, och kommer med glädje, efter som hon behövs.

Här börjar ett stort klotter med blått och rött. Kommissionskontoret: jungfrun har flyttat, eller skall en ny anställas. Apoteket. Hm! Det mörknar! Mejeribolaget. Här rekvireras mjölk, tuberkelfri.

Kryddbon, slaktarn etc. Huset börjar skötas per telefon; då är husmodren icke på sin plats. Nej. Ty hon ligger till sängs.

Det som sedan följde kunde han icke läsa, ty det börjar skymma för hans ögon, som det måtte göra för den drunknande på havet, när han skall se igenom salt vatten. Men där stod: Begravningsbyrån. Det talar ju nog! — En större och en mindre, underförstått, kista. Och i parentes var skrivet: av stoft.

Sedan stod där intet mer! Stoft slutade det med; och det gör det.

Men han tog solpapperet, kysste det och lade det i sin bröstficka.

På två minuter hade han genomlevat två år av sitt liv.

Han var icke böjd, när han gick ut; han bar tvärtom sitt huvud högt, som en lycklig och stolt människa, ty han kände att han dock ägt det skönaste. Hur många arma, som aldrig fått det!

 

 

- Ett halvt ark papper

August Strindberg