If you lost your faith in love and music, the end won't be long

Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
För lång eller kort eller smal eller bred
Jag vill hitta rätt men jag ser bara fel
Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
Ingen kan vara perfekt, det kan jag förstå
Men herregud, jag kan få bättre än så

Jag har verkligen provat med allt
Jag har träffat, för fan, hela världen

Var på shoppingrunda med Elena på Samarkand.
Övertrasserade mitt konto för att köpa ett par snygga skor.
Hittade en grön tröja också. Jag har förbjudit mig själv att köpa mer svarta kläder.

Jag behövde en shoppingtur, och min perfekta dag krossades av brev från nån klinik för utredning om jag är deprimerad eller vad som är fel på mig. Jag ska svara på tio sidor med frågor om hur jag känner, och ifall det är svagt eller starkt. Låter roligt, men jag skippar det. Pluggar på hjärtat, njurarna och skelettet. Hjärtat är nog relativt helt nu.

Taggar helgen . Det kommer bli fett party.

Minns bara det som jag väljer att minnas

I fredags var jag på en förfest långt ut på Hovshaga.
Jag träffade människor jag har växt upp med. Framåt natten gled vi vidare till grace. Misstag på misstag.
Jag var full och dum.
Utanför deluxe gjorde jag det största misstaget. Jag måste bli en bättre människa, för det är itne okej att strula upp en polares ragg.

Det är confession 2.

Vi nådde till en tredjeplats. Det var en seger för oss.

Egentligen trodde jag inte det var så illa.
Egentligen så är jag inte en deprimerad person.
Egentligen ska jag nog inte äta antidepressiva.
Egentligen är jag rädd.

Kollade nyss på Dom kallar oss artister, maskinen var med. Dom är sjukt sköna.

I helgen träffade jag min bror, hans sambo och mitt lilla brorsbarn. Vi kollade på melodifestivalen och jag gick inte ens ut efteråt.

Är ganska belåten med livet, eller kanske bara neutral. Det är väl en ganska liten skillnad mellan det.

Jag vet knappt var jag kan börja.
Jag har skrivit och skrivit om.
Börjat och börjat om.
Jag har svårt att se mitt liv utan dig, trots att jag egentligen bara känt dig i drygt ett halvår.
Jag ringer dig ibland när jag är full, i somras cyklade jag hem och skulle berätta för dig hur mycket du betydde för mig, men mitt batteri dog exakt då. Jag ringde dig när jag var i göteborg och för full för att sitta eller stå. Jag minns inte vad jag sa, men det var nog fint.
Jag är rädd för att allt ska ändras, att jag ska förlora dig.
Men när jag ligger i din säng, och kollar på samma film för tusonde gången så känner jag mig så hemma.
Du är mangochoklad för mig, och kaffe, och pannkakor. Du är solen och sommaren. Du är det fina i hösten.
Du är kent och the Strokes. Du är Håkan Hellström. Och hade jag rökt hade du säkerligen varit cigaretter dessutom.

Jag ser dig mer som en familjemedlem än en vän. Du är så nära.
När jag tänker på sommaren så ler jag, för vi gjorde allt och ingenting.
Det som sög var att verkligheten kom ikapp, för vi var tvungna att sluta göra ingenting och börja göra allt.
Jag uppskattade vår låtsasvärld.