Sunday bloody Sunday
Jag sitter och kollar upp mot stjärnorna jag och C kollade på för ungefär en vecka sen tillsammans. Det där sista av att låtsas att allt var bra, vårt från början fejkade förhållande . Det var skönt att ha någon att stryka i håret när man kollade på film, och att krama när man sov och ringa på gott och ont. Men det var slutet, och söndagen var ett avsked. Av vad vi byggt upp, och förmodligen även på den vänskapen vi aldrig kommer ha. Jag saknar honom, det gör jag, men jag vet inte om det är honom jag saknar mest eller bara vanan och den spelade tryggheten. Jag vet faktiskt inte.
Jag är i Grekland, och jag stormtrivs, det är tre dagar kvar , och hur tråkigt det än kommer vara att komma hem så är jag lite förväntansfull. Mestadels för att jag vill styra upp mitt liv, ordna det till det bättre. Våga satsa, och våga misslyckas för att kunna utvecklas och kunna komma därifrån. För att komma hem denna gången är mera av en mellanlandning, för att vara ärlig, hemma har inte varit hemma på väldigt väldigt, väldigt länge , och det kanske var det C fick mig att inse .
