Saknad kan man lära sig att leva med ibland
Idag, på impuls, skrev jag till mannen.
Mannen har aldrig varit min vän, men alltid varit min vän.
Samtidigt som jag vet att vi hade något, så vet jag inte om det var något.
Samtidigt som jag vet att han bryr sig, så vet jag inte om han gör det.
Kanske var det kärlek, en sån vacker, fast samtidigt groteskt ful kärlek, eller var det något annat.
Nåt liknande, nåt åt det hållet.
Jag skrev ett kärleksbrev åtminstone.
Jag har ibland önskat att jag inte träffat dig, att jag inte fått känslor för dig, att vi aldrig ens sett varandra.
Jag har hållt dig avstånd, jag har blockerat ut dig och oss.
Idag saknade jag nog dig, inte som förr. Utan dig, som vän.
Jag vill ha dig som vän, på riktigt.
Hade du blivit kär om du träffat mig för första gången idag istället?
Skulle jag blivit kär?
Har jag växt upp eller är det du?
Eller är vi båda fortfarande lika unga, och naiva och lika benägna att såra och destruktivt förstöra våra liv?
Mannen har aldrig varit min vän, men alltid varit min vän.
Samtidigt som jag vet att vi hade något, så vet jag inte om det var något.
Samtidigt som jag vet att han bryr sig, så vet jag inte om han gör det.
Kanske var det kärlek, en sån vacker, fast samtidigt groteskt ful kärlek, eller var det något annat.
Nåt liknande, nåt åt det hållet.
Jag skrev ett kärleksbrev åtminstone.
Jag har ibland önskat att jag inte träffat dig, att jag inte fått känslor för dig, att vi aldrig ens sett varandra.
Jag har hållt dig avstånd, jag har blockerat ut dig och oss.
Idag saknade jag nog dig, inte som förr. Utan dig, som vän.
Jag vill ha dig som vän, på riktigt.
Hade du blivit kär om du träffat mig för första gången idag istället?
Skulle jag blivit kär?
Har jag växt upp eller är det du?
Eller är vi båda fortfarande lika unga, och naiva och lika benägna att såra och destruktivt förstöra våra liv?
Kommentarer
Trackback
