If you lost your faith in love and music, the end won't be long

Idag var det torsdag, i matsalen pratade vi om hur allt flöt på grymt idag. Det brukar inte vara så på torsdagar.
Jämte oss slog av misstag ner sin matbricka, inte nog med det, allt rakt över sin väska. Alla kollade, alla skrattade, alla applåderade. Jag försökte att inte kolla, att inte skratta, att inte applådera. Applåderna var längre än vanligt, och jag tyckte så innerligt synd om killen. För de där sekunderna, kanske minutrarna måste ha känts som evighet. Jag tror inte att han hade någon vidare bra dag.

Jag är rädd för dagar allt flyter, då allt bara stämmer och går i lås. Jag är rädd för att jag tror på jämvikt, att efter en sådan dag måste det komma en sån riktigt skitdag. En dag då man knappt hinner ur sängen förrän allt går fel, innan ingenting stämmer, hur allt bara faller isär.

Idag är det torsdag. Jag hade en klockren dag idag. Jag känner rädslan.

Idag är det torsdag, efter statistik så är torsdagar den dagen man bråkar med sin partner mest frekvent, och tydligen så är genomsnittet att man bråkar med sin partner 312 gånger om året. Hur många av dem gör slut på en torsdag?