Jag står på toppen och tittar ner
Jag har kommit till ett ställe där jag måste ställa frågor och krav som jag kanske inte vill ha svaren på. Det finns bara två möjliga scenarion, och det ena kommer krossa mig. Återigen. Jag är rädd för att fråga för jag är rädd att jag kommer få börja om och bygga upp mig själv igen. Jag måste vara stark och hålla en rak linje, hur mycket det än kommer såra mig. Jag kommer sakna och jag kommer känna mig ensam. Det värsta är att jag igen kommer stå med mitt hjärta i handen och ge det rakt ut, exponerad för att slås sönder och jag vågar inte. Jag vågar inte svara i telefonen när den ringer, för jag vet inte vad jag ska säga. Det är ett långt fall ner.
Kommentarer
Trackback
