Där jag gick sönder och gav bort mig själv till andra bit för bit
Efter i höstas gick jag verkligen sönder, mitt hjärta splittrades i flera tusen bitar, och jag visste nog inte hur jag skulle hantera det. Jag gjorde nog alla fel man kunde göra. Men jag kan bara börja om. Det börjar bli lättare, men jag håller en viss distans, för jag kan inte knäckas så igen. Misstagen kan jag leva med, vissa är värre än andra, men jag kan leva med dem, det enda jag grämer mig över är att sakna vänner som ställt upp för mig mer än jag har insett, och att jag såg det försent. Men jag har börjat gå runt sjön, ensam och funderat över allt, och hur många motgångar jag än har, så gör det mig starkare och till en bättre människa. Och på senaste, så har jag lyckats. Det börjar klarna nu. Jag önskade att du kunde ge mig en chans att visa det.
Våga satsa för att vinna
Jag vågar inte säga det egentligen, men kanske vänder motgångarna. Kanske, kanske, kanske. Jag hoppas på det åtminstone. Jag har haft sjukt bra kvällar på senaste, jag uppskattar att dricka mitt söndagsvin på en onsdag med mina vänner, och inte leta efter något annat. Jag uppskattar att inte gråta över att vara ensam, för jag vet vart jag vänder mig när det känns så, och helt plötsligt så behöver det inte vara så illa, i perspektiv.
Jag måste börja spara för min framtid, för jag vill inte vara kvar längre än nödvändigt, men jag måste bli mer ekonomiskt för att det ska fungera. Men nyår ska spenderas i ett nytt land, utan en flygbiljett hem, det är så jag ska inleda mitt nästa år.
Nästa vecka är studentveckan, jag har tagit ledigt, det känns knäppt att vara ledig så många dagar, så onsdag, torsdag blir det att fira vänner, och på fredag drar mitt nya gäng med mig till öland, fotboll, crocket, kröka låter inte helt dumt. Första veckan i juli ska vi fira min födelsedag/ emmes student i Stockholm, åtminstone är det lite planen. Så det ljusnar, det gör verkligen det. Jag har nog äntligen lyckats närma mig personen jag har saknat, mitt jag som jag var innan. Fast en bättre version. Problem som jag inte kan göra nåt åt lämnar jag bakom mig, för när jag har försökt göra allt rätt, finns det inte mer jag kan göra.
