If you lost your faith in love and music, the end won't be long

Jag vågar inte säga det egentligen, men kanske vänder motgångarna. Kanske, kanske, kanske. Jag hoppas på det åtminstone. Jag har haft sjukt bra kvällar på senaste, jag uppskattar att dricka mitt söndagsvin på en onsdag med mina vänner, och inte leta efter något annat. Jag uppskattar att inte gråta över att vara ensam, för jag vet vart jag vänder mig när det känns så, och helt plötsligt så behöver det inte vara så illa, i perspektiv. Jag måste börja spara för min framtid, för jag vill inte vara kvar längre än nödvändigt, men jag måste bli mer ekonomiskt för att det ska fungera. Men nyår ska spenderas i ett nytt land, utan en flygbiljett hem, det är så jag ska inleda mitt nästa år. Nästa vecka är studentveckan, jag har tagit ledigt, det känns knäppt att vara ledig så många dagar, så onsdag, torsdag blir det att fira vänner, och på fredag drar mitt nya gäng med mig till öland, fotboll, crocket, kröka låter inte helt dumt. Första veckan i juli ska vi fira min födelsedag/ emmes student i Stockholm, åtminstone är det lite planen. Så det ljusnar, det gör verkligen det. Jag har nog äntligen lyckats närma mig personen jag har saknat, mitt jag som jag var innan. Fast en bättre version. Problem som jag inte kan göra nåt åt lämnar jag bakom mig, för när jag har försökt göra allt rätt, finns det inte mer jag kan göra.