Hänt 2012

Kvällen innan nyårsafton. En kväll för reflektioner och nostalgi. Jag har gjort mycket misstag 2012, jag har förlorat endel vänner, endel kom tillbaka, andra gjorde inte. Jag har varit utomlands och jag har varit hemma. Jag byggde upp mig själv efter mitt krossade hjärta och på nyårsafton för nästan exakt ett år sen nu, så svor jag att 2012 var året jag inte skulle bli kär. Jag vet inte exakt hur det har gått, jag dejtade, och hamnade i något stormigt icke funktionellt förhållande, som vi avslutar och sedan tar upp gång på gång. Men jag vet inte om jag är kär, eller ens förälskad. Men hur som helst, så är det alltid lättare efter första gången. Att plocka upp bitarna och laga det som är trasigt, och göra det gång på gång.

Från hjärtat 1.0

Vi går i tystnad, jag går hela tiden lite efter och du lite framför. Jag önskade innan att du skulle ta min hand och hålla den , som att det betydde nåt. Nu när du gör det orkar jag inte hålla kvar. Samma sak som när vi ska sova. Din arm omkring mig tynger mig och när jag hör att du har somnat flyttar jag mig åt andra hållet. Varför båda håller kvar i något som inte fungerar är verkligen det stora mysteriet. Kanske för det är bra ibland, kanske för att vi hade en framtid förr, kanske är det vanan som bara är svår att bryta. Eller är det svårt att vara ensam. Hursomhelst är vårt så kallade förhållande som ett energilöst batteri. Jag önskar så att det hade kunnat gå att rädda. Men vi är utom räddning.


If I told you things I've did before, told you how I used to be, would you go along with someone like me?

Min vän, eller för att vara ärlig min föredetta vän, sa att det är patetiskt och svagt av mina andra vänner att stå kvar vid min sida. Jag sa att det var starkt att stå kvar när andra lämnar. Han höll inte med alls. Jag kanske har gjort mycket fel, och gör hela tiden misstag på misstag, inte för att såra, absolut inte. Men jag blir lätt distraherad av relativt oviktiga saker som hindrar mig från att se den viktiga hela bilden.

Jag sökte ett jobb i Stockholm, och jag trampade ner alla mina vänner som råkade vara i min närhet för att få det och komma någonstans. En annan vän skrev och sa att hon hoppades att det var värt vår vänskap. Det var det inte. Jag tackade nej, och jag bad om ursäkt. Hon sa att det var okej,men jag kan se att hon ljuger exakt likadant som jag gjorde.

Problemet är väl att jag inte kan vinna i denna situationen, det var jag som ställde till det, och jag önskar verkligen att jag gjort saker annorlunda, men det är försent.

Kanske är detta slutet, men då kanske det är jag som vinner, för jag behöver kanske inte vänner som inte står kvar när jag svackar, trots att jag alltid gjort det för dem.

RSS 2.0